tisdag 1 juni 2010

En dag i mitt liv

Detta har varit en typisk dag i mitt liv.
Det enda jag hade på programmet var att hemtjänsten skulle komma och städa och bädda rent.
Hur blev det?

Jo,när jag öppnade ytterdörren innan hemtjänsten ens hade kommit, stod det en man från Posten utanför och satte en stor låda från Oriflame i mitt knä. Jag har sålt åt min svägerska i många år, men nu har jag börjat själv. Det är mycket roligt.

Jag hade inte ens lastat av den när hemtjänsten kom. I dag var det två mycket noggranna och väldigt trevliga tjejer. Alla som inte slarvar är trevliga;) Alltså tog det ganska lång tid, men jag skulle ju inte göra något mer än sticka (och packa upp Oriflame), så det var fortfarande lugnt.

När dom äntligen var färdiga, strax efter halv 12, skulle jag sätta mej med mitt morgonkaffe och läsa tidningen. Då kom min "patient". Det var bara att sätta på mer kaffe och försöka andas lugnt, så det inte märktes att jag började känna mej lite stressad.

Innan han gick ringde min kontaktman och sa att hon skulle bli försenad. Att det var tisdag och hon skulle komma hade jag fullständigt glömt! Vi bestämde att hon bara skulle komma och hämta mina lakan som hon tvättar åt mej. Klockan närmade sej halv 1, och jag hade fortfarande inte kommit i kläderna.

Strax före 1 gick "patienten" hem och jag kunde äntligen få gå på toa. Det tar ju sin lilla tid, så jag skulle precis klä mej när hemtjänsten kom tillbaka för att "dra" i mina stödstrumpor. Fast det var samma tjejer som varit här och städat, blev det ytterligare en pratstund. Men jag är ju pensionär och har gott om tid!?

Äntligen fick jag på mej kläderna och kunde börja med Oriflame. Hela köksbordet var fullt, så innan alla kvitton var skrivna och allt packat hann jag bli vrålhungrig.
Men, jag skickade sms till alla kunder först och skulle precis börja med maten när min kontaktman kom.
Jag kunde ju inte gärna slänga ut henne, så där försvann ytterligare sticktid. Klockan var nu närmare halv 6!

Äntligen fick jag äta middag. Och som efterrätt var det dags för toa igen.
Nu var jag för en gångsskull förutseende nog att ta med min sjalstickning och sätta på TV:n i hallen. Jag brukar titta på Go´kväll och det är ju ett bra stickprogram.

Hur långt tror ni jag hann????

Jo, ett helt varv! Sedan kom min bror!!! Det är naturligtvis kul, men när ska jag hinna sticka allt jag vill??? Nu hämtade han en stol och satte sej i hallen och tittade på TV och pratade. Vid 7 är det ju frågesport och då skulle vi titta på det. OBS! Jag satt fortfarande kvar på toa. Stickningen hade jag packat ihop för gott.

Innan han gick hem kom min kontaktman tillbaka och så ringde mamma, så facit blev att jag stickade ETT varv, och nu sitter jag här med världens huvudvärk och ska försöka ta mej till sängen.
Det gäller ju att vara utvilad, för snart är det ju en ny spännande(?) dag i mitt liv.

Godnatt!

7 kommentarer:

  1. Ja, där fick man så man teg.
    Visst är det så att man tror att de som går hemma har hur mycket tid som helst. Men så är ju inte fallet.
    Hoppas du får lite tid över idag i stället.

    SvaraRadera
  2. Och då pratade du inte med mig mer än en mening utanför! Jösses så det kan bli... ANDAS!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att när man är hemma så är man mer upptagen än annars...

    SvaraRadera
  4. Skrattade gott åt brosan som satt sig utanför toan och snacka, vilken dag inte konstigt huvudvärken sitter där nu

    SvaraRadera
  5. Jag har varit hemma i 8 år nu och alla dagar är ungefär likadana. Jag fattar inte vad folk menar när dom undrar om det inte är långsamt????

    SvaraRadera
  6. Det var längesen du skrev något i din blogg.Hoppas allt är bra med dej.
    Önskar dej en Trevlg Midsommar.

    SvaraRadera
  7. DU FICK JU STICKAT ETT VARV, DET VAR EN HÄNDELSERIK DAG . äR ALLA SÅ FÖR DIg?
    MVH Tina-Gittan

    SvaraRadera