måndag 31 maj 2010

På stickorna

Jag har faktiskt stickat lite under mitt blogguppehåll.

Detta ska bli en likadan sjal som den jag stickade till mej själv för ett tag sedan. Den är underbart varm och skön. Det är en tjej i hemtjänsten som har beställt den.


Detta är sjalen jag länkade mönster till ifrån Land. Den är väldigt lättstickad, om jag bara får va ensam. Det är väldigt lätt att tappa bort sej bland alla omslag och öhpt. Det hade jag gjort förra veckan, för helt plötsligt fick jag se att jag var en maska fel. Bara att riva upp ca 8 cm och det var inte lätt. Jag stickar i Drops Delight och i just det partiet var garnet väldigt löst spunnet. Men jag gjorde som jag brukar, svor så det osade, och som vanligt gick det mycket bättre då:) Det är en annan tjej i hemtjänsten som har beställt den.


Till sist min toa-stickning, ett par tossor. Jag tänkte jag skulle sticka ett lager till hösten i olika storlekar. Hittills är detta första paret. Får se om det säljs direkt som alla andra jag har gjort.
Jag blir så glad när folk vill köpa mina stickningar för då får jag ju in lite pengar som jag jag genast omvandlar till mer garn:) Det är väl meningen med livet, eller?

Världens snällaste......

Måste bara visa vad jag fick från världens snällaste Susanne

Visst är dom otroligt söta? Om ni kollar på hennes blogg stämmer färgen. Det gör den inte på denna bilden.
Tänk vilka snälla människor det finns:)!

söndag 30 maj 2010

Minns ni???

Hoppas att ni inte har glömt mej. Jag har ju inte skrivit här på länge.Det tar på krafterna att arbeta som terapeut flera gånger om dagen. Tack och lov att det bara är tillfälligt (hoppas jag).

Denna underbara bukett fick jag av min kontaktman Gunnel igår:


Hade jag bara kunnat gå, hade jag själv varit ute och plockat blommor igår. Vi har haft en morsdagstradition på mammas sida sedan 86! år tillbaka.
Då var hennes storebror 4 år, och då plockade han blommor och gjorde en krans till mormor. Sedan dess har mormor alltid fått en krans på mors dag. De senaste 47 åren har vi lagt den på hennes grav.

Denna tradition tog pappa upp när jag föddes, och det är nu 57 år sedan.
Mors dag är ju alltid vid samma tid varje år,och ändå är det en väldig skillnad på vad det finns för blommor. Vissa år har det bara funnits vitsippor och kabbeleka och andra år har jag bara hittat lupiner och kanske syrener.
Det blir iaf väldigt fint när blommorna har fått ligga ett tag och dom reser sej upp.
I år blev det nog ingen krans, men min bror plockade iaf en stor bukett blommor. Nu när pappa är så sjuk fungerar ingenting.

Är det någon mer som har samma tradition?

onsdag 19 maj 2010

I´ve got mail

Tack, ni som kommenterat mitt förra inlägg! Eftersom även ni tyckte det var helknäppa regler behöver jag ju inte tro att det är jag som är gnällig och otacksam. Finns det något som "alla", som inte är berörda, har en åsikt om, så är det ju den att vi måste väl vara sååå tacksamma för all hjälp, stöd och inte minst bidrag som bara ramlar över oss utan att vi ber om det ens?!

Nåväl,idag fick jag ett mail från en reporter på en lokaltidning som hade "ramlat" över min blogg. Hon undrade om jag ville ställa upp på en intervju om färdtjänsten. Det har varit så många klagomål på hur dåligt den fungerar ända sedan de bytte system för några år sedan. Jag tänker faktiskt ställa upp på det. Hon skrev att jag gärna fick va anonym, men det behöver jag inte va, bara jag slipper bli fotad.
Jag hade tänkt leta rätt på någon ansvarig på landstinget idag för att be om en förklaring, men jag har inte orkat. Klockan va 3.45 innan jag kom ifrån toa i natt, så jag har inte orkat något mer än att andas. Nu får dom läsa i tidningen istället om inte reporten kontaktar ansvariga för en kommentar.

Detta har tyvärr blivit en riktig gnäll-blogg, men får jag bara sova någon gång och det ordnar sej med pappa och min anhörig som jag är psykolog åt mår bättre och det ordnar sej för mamma och.......... ska jag ta tag i mitt liv igen.

tisdag 18 maj 2010

Livskvalité

Tack för alla värmande kommentarer!

Jag undrar hur färdtjänsten fungerar i andra landsting? Är det någon som vet?
Här är det så, att ska man åka innom kommunen måste man beställa minst en timma innan man vill åka. Hemresan kan man beställa på samma sätt. Ska man däremot passera kommungränsen måste man beställa senast klockan 16 dagen innan både dit och hem. Nu är det så, att Anneberg ligger mittemellan Eksjö och Nässjö. Vi tillhör N-ö kommun, men sjukhuset ligger i Eksjö.
Har man då mina magproblem kan man aldrig åka och hälsa på någon som är inlagd. Jag vet ju inte ens på förmiddagen hur jag mår på eftermiddagen.

I fredags när jag kom hem ifrån Jönköping, ringde jag direkt för att fråga om denna idiotiska regel gällde även om man blev kallad för att vaka eller ta avsked. Pappa blev ju inte inlagd förrän kl. 17, alltså kunde jag ju inte beställa färdtjänst en timma innan han var sjuk!!! Vi kan ju inte hjälpa att nästan all vård är flyttad till Eksjö. Otroligt nog kunde dom göra ett undantag om det var väldigt akut.

Idag skulle vi då åka och hälsa på pappa. När jag ringde och skulle beställa bil var det naturligtvis inte samma person som i fredags som svarade. Tjejen idag hade aldrig hört talas om något undantag. Jag sa att det löftet hade jag fått. Då undrade hon om det verkligen var så akut eller om jag inte kunde beställa idag och åka i morgon?! Vem skulle jag hälsa på och vad var det för fel?!
Nu mår jag ju inte särskilt bra, så redan där höll jag på att bryta ihop.

Sedan var jag tvungen att beställa hemresa på en gång. Den tiden gick inte att ändra sedan om vi ville stanna lite längre, för vi hade ju passerat kommungränsen. Hon kunde heller inte garantera att vi var ensamma i bilen, utan ville det sej illa kunde vi få åka runt innan så vi bara hann in och säga hej innan vi skulle åka hem igen.Tala om idiotiska byråkrater utan en susning om vad konsekvenserna blir för oss alla som är helt beroende av deras beslut!!!!!!

Jag börjar gråta bara jag skriver om det. Tänk vad bra det låter när de står och pratar om att på alla sätt underlätta för oss, så att även vi har LIVSKVALITÈ!
Jag tror inte ens att dom vet vad det ordet betyder.

Alltså tog jag bara mina mediciner till frukost med pyttelite vatten så att jag säkert skulle klara mej ifall vi fick åka Småland runt. Konstigt nog fick vi åka själva både dit och hem.

Jag bad min bror gå och köpa mej en kebab när vi kom hem, för jag var så hungrig att jag hade huvudvärk. Men innan jag kunde äta var jag naturligtvis tvungen att gå på toa,så klockan var nästan halv 4 innan jag fick i mej min frukostlunchmiddag. Alltså vet jag var jag tillbringar morgondagen. Men det är väl där jag passar bäst!

måndag 17 maj 2010

Inte bra

Hela da´n har jag trampat runt i sirap, känns det som, och väntat på besked om min pappa. Tyvärr var det precis så illa som jag föreställde mej. Man undrar faktiskt, räcker det inte snart? Detta året kunde vi verkligen hoppat över! Man blir ju mörkrädd när man tänker på att det är sju månader kvar. Jag skulle vilja göra som björnarna, gå i ide och inte vakna förrän om ett år.
Var det inte Livets Ord som sa att om man är sjuk, kroppsligt eller psykiskt, beror det på att man får sona för synder man har gjort i ett tidigare liv? Är det så hoppas jag verkligen att jag hade roligt i mitt förra liv, för detta livet är verkligen ingen höjdare!!!!!

Nu ska jag ta mej ett glas vin så jag kan somna tidigare, för i morgon kommer hemtjänsten och städar och sedan ska min ene bror och jag åka in till pappa.

söndag 16 maj 2010

Livet är skit!

Ja, ursäkta rubriken men det är precis så jag känner just nu. I mitt förra inlägg skrev jag ju om att jag försöker stötta en anhörig i kris. Det går faktiskt ganska bra, tack och lov,fast nu kommer han två gånger per dag. Det tolkar jag faktiskt som att han blir lugnare bara av att vara i min närhet. Det gör ju att även jag mår lite bättre.

Men i fredags eftermiddag när Renée, hennes ledsagare Marie och jag var på väg hem från garnshoppingen i Jönköping ringer en av mina bröder och meddelar att pappa har blivit akutinlagd på lasarettet! Än vet vi inte vad han har för sjukdom, men i morgon är det ju vardag igen så förhoppningsvis klarnar det lite. Eller egentligen vill jag nog inte veta. Jag har en tendens att alltid tro det värsta. Hoppas jag har fel.

Av allt detta har ju inte mina sömnproblem blivit bättre precis. Förra veckan kom jag inte i säng före tre en enda natt utom igår, då var hon knappt två. Det var inte heller bra att lägga sej så tidigt, för idag har jag varit tröttare än någonsin!
Jag skulle ta mej mitt kvällste för en stund sedan och istället för mjölk hällde jag i blåbärssoppa! Det var INTE gott kan jag säga. Ifs var det lingonte, men det passade verkligen inte ihop med söt blåbärssoppa.

Jag kom inte ihåg att fota i garnaffären, men det gjorde ju Renée. Inte tog jag några kort på garnen jag köpte heller, men det var ju som sagt annat att tänka på. Men jag köpte en hel del Drops Alpaca, Delight, Nepal och ett annat garn som heter Viking Naturgarn i 100% ull. Det kostade bara 19.50/nystan och kommer att bli tovade tossor. Det fanns i lite andra färger än Svarta Fårets Oden som jag brukar köpa.

Jag får fota när jag sorterar nästa gång:) Jag har en idé om var jag ska lägga alla mina garn som inte får rum i mina korgar. Blir det som jag tänkt kommer det en bild så småningom.

Angående rubriken, så har jag lånat den av Julia 5år. Hon bodde här i huset för flera år sedan, och hon var verkligen en underbar tjej (liksom resten av familjen).
Min mammas äldsta syster hade dött och jag satt i dörröppningen och väntade på min bror för skjuts till begravningen, när Julia kom förbi:

J -Vad ska du göra?
A -Jag ska åka på begravning.
J -Vem är det som har dött?
A -Det är min mammas syster.
J -Då va väl hon gammal?
A -Inte egentligen. Hon va "bara" 72. Det är ju inte så gammalt.

Efter att ha tänkt på om det var gammalt eller inte, utbrister hon samtidigt som hon slänger sej i snön:

Livet är skit!!! Det ska jag säga dej, att livet är verkligen skit. Först lever man och se´n dör man, men tjuvarna som sitter i fängelse, DOM har det bra ska du veta!

Detta sagt av en 5-åring?! Det var precis vad jag behövde ha att tänka på på begravningen, för att inte bryta ihop, eftersom jag tyckte väldigt mycket om min moster.
Jag berättade det för hennes pappa, och han bara skakade på huvudet. Han var nog van vid konstiga uttalande och idéer från sina döttrar. T.ex. trodde Julias lillasyster att anledningen till att ha cykelhjälm var att man inte skulle kissa ner sej när man var ute med trehjulingen?!!

Dom barnen har jag saknat:)

tisdag 11 maj 2010

Bilden som försvann

Detta är sjalen jag stickar. Av orsaker jag inte förstår försvann den bilden i mitt förra inlägg.

söndag 9 maj 2010

Ett litet ljus?

Idag skymtade jag ett litet ljus i slutet på den drygt 2 år långa tunneln!!!!:)
Efter vår "terapifrukost",som faktiskt var lite mer hoppfull idag, fick jag sådan energi att jag satte mej och STRÖK! Visserligen bara en bråkdel av allt jag har samlat på mej, men ändå, jag började.

För dom som inte känner mej verkar det kanske inte som något konstigt alls, men innan jag tappade bort mej själv i trötthetsdimman var det fullständigt otänkbart att det skulle ligga ostruken tvätt här. Jag har alltid struket t.o.m. mina putstrasor (mellan hålen;)! Faktiskt var det dom jag började med idag, och vad det var roligt. Jag har mått bra hela da´n faktiskt.
Jag brukar stryka allt utom mina trosor. Det fick jag göra så det räckte när jag pryade hos en ensamstående mamma med sex! små barn. Fastän det var i slutet på 60-talet har jag inte glömt det än. Det var berg att stryka varje dag, men då liksom nu, tyckte jag att det var väldigt vilsamt att stryka. Alla har vi våra egenheter;)

Mina första sockor (som jag måste riva upp igen) får ligga till sej i en av mina garnkorgar. Istället har jag börjat på en sjal. Jag har börjat på den två gånger, för första gången stämde inte maskantalet helt plötsligt efter 15 varv. Jag stickar i Drops Delight och det var inte lätt att riva upp i det garnet. Så jag blev som vanligt, när döda ting jäklas med mej, tvärilsk. Jag klippte av garnet och slängde det i soporna. Genast mådde jag bättre och la upp nya maskor och stickade vidare som om inget hade hänt!
Jag har skrivit det förr, men det tål verkligen att upprepas: Jag är helknäpp!!!!!!!!

Det är denna jag stickar:

fredag 7 maj 2010

Tack alla snälla!

Tack för alla värmande kommentarer och hälsningarna på min födelsedag. Dessutom har jag fått två Award som jag inte har gjort något åt än. Måste försöka skärpa mej!

Jag har en nära anhörig som har hamnat i en sorts kris, så jag "jobbar" som samtalsterapeut varje förmiddag och när jag behövs. Det är ju faktiskt något jag kan göra fast jag sitter i rullstol! Just nu är det ju faktiskt en fördel, eftersom jag alltid är hemma. Jag är, mitt i eländet, glad att jag har fått det förtroendet och att jag behövs. Lät det märkligt, eller förstår ni vad jag menar?
I vilket fall som helst har jag inte haft någon ork över till min blogg, men jag ska försöka skriva något lite varje dag.

Jag har ju en del bilder att visa t.ex. Det blir tyvärr inget kort på några färdiga sockar. Den jag började med blev alldeles för stor, så den får jag riva upp:( Jag har så dålig cirkulation i mina ben, eftersom jag sitter hela tiden, så speciellt höger fot är oftast väldigt svullen trots att jag använder stödstrumpor. Så därför tänkte jag att det var bäst att sticka herrstorlek till den foten och damstorlek till vänster, men det blev verkligen inte bra. Hälen blev så stor så där får nog båda rum, men sådana gymnastiska rörelser kan jag inte göra;)
Den får ligga till sej ett tag (kanske den krymper av sej själv), istället har jag börjat på en sjal jag hittade i en gammal Land. Den stickar jag i Delight.

Nej, nu får det räcka för idag. Vi hörs!

söndag 2 maj 2010

Hej!

Tittar bara in för att meddela att jag fortfarande lever, men jag har fullständigt tappat all ork. Jag orkar inte skriva och jag orkar inte ens läsa alla trevliga bloggar som jag följer. Efter att ha läst ett par måste jag stänga av igen. Jag hoppas verkligen att det vänder snart igen. Till det händer ligger jag lågt.

Vi ses och hörs!