onsdag 25 maj 2011

Vill ni ha spänning?

Då är mitt tips, bli ledsagare åt någon som är beroende av färdtjänst!
Jag har ju tidigare berättat om när jag åkte utan att va fastspänd och den gången chauffören körde som en biltjuv.
Idag skulle jag till doktorn med min onda tumme (och oförklarliga feber).Ska man besöka sjukvården heter det inte färdtjänst utan sjukresa. Skillnaden är att resan kostar 50kr isf 35kr, man måste beställa dagen innan besöket senast klockan 16 och man måste åka 1 timma innan man har tid. Dessutom får man inte bestämma hemfärd. Dom kommer när dom kommer. Åker man färdtjänst kan man ringa 1 timma innan man vill åka och man får även beställa hemresan vid en viss tid.

Jag skulle va hos doktorn 14.30 alltså blev jag hämtad 13.30. Jag var framme redan 13.45 och när jag skulle betala ringde min mobil. När jag svarade sa en tjej att det var från Nässjö Läkarhus?????? Det var ju där jag var, eller hade jag åkt fel? Förvirringen var stor. Hon ville bara meddela att min läkare hade fått åka iväg på hembesök, så jag behövde inte komma förrän kl 15. - Men jag är redan här sa jag och dessutom kan man inte ändra tiden man beställt bil samma dag. Tack och lov att jag hade med mej en ny bok!
(Som alla vet har jag ju stora problem med min mage, så jag vågar aldrig äta innan jag ska iväg eftersom jag måste använda taklift. Jag drack kaffe och åt två mackor kl 8, men dom hade jag redan lämnat hemma.)

Nåväl, doktorn kom tillbaka redan 14.45. Han ville inte ge en kortisonspruta igen, utan ville ha en röntgen först. Då måste man ta sej till lasarettet, alltså var det inte aktuellt idag.
Precis när jag skulle gå kom jag ihåg att fråga om min feber. Jag är inte sjuk, har inte varit förkyld på 12 år, men ibland får jag feber (ca38,5-39) och ont i mina leder några dagar. Sedan försvinner det igen lika plötsligt som det kom.
-Vi tar en snabbsänka ,sa han och kom tillbaka med en bekymrad rynka i pannan. Något fel är det för du har 105 i sänka! - Men jag är inte sjuk, sa jag och glömde helt bort att berätta om mina onda leder.
Han lyssnade iaf på mina lungor och sa att jag förmodligen hade början till lunginflammation. Mycket märkligt, tänkte jag.

Med recept på penicilin och remiss till röntgen åkte jag ut för att ringa efter bil så jag kom hem någon gång.
- Har du fått påskrivit att du får åka sjukresa, frågar den (dumma) människan. - Nej det glömde jag, men jag åker in och hämtar det direkt, svarade jag. - Då får du ringa igen när du har papperet i handen!??
- Men herregud! Jag kan väl beställa resan nu så har jag intyget i handen när bilen kommer. Hur tror du jag kom hit??
- Nej det går inte, för sådana är reglerna.

Lagom irriterad åkte jag in igen och bad om det förb..... pappret och bad samtidigt receptionisten ringa efter bil. Visst skulle dom komma, men när kunde dom inte säga.

Efter över 1 timmas väntan kom det äntligen en bil. Då kom nästa chock. Det var ingen ordinarie färdtjänstbil utan en liten buss med alla säten kvar! I normala fall fäller chauffören ut en lång ramp bak, sänker bussen och det är bara att köra in. Denna skapelse gick inte att sänka och "rampen" var ca 1 gånger 1 meter och fälldes ut alldeles bakom framsätet. Detta går INTE sa jag. Eftersom rampen var så kort blev lutningen alldeles för brant. - Jag vågar inte ens försöka, sa jag till den stackaren som körde denna bilen för första gången och var så ung att han kunde varit mitt barnbarn.
Han var lika förtvivlad som jag, men tyckte ändå att vi skulle försöka. Jag hissade upp benstöden så mycket det gick och lutade mej framåt för att inte tippa baklänges och sedan höll jag andan och körde. Det lyckades tack vare att han höll emot där bak. Då kom nästa problem. Utrymmet jag hade att vända på var mindre än min Permobil p.g.a att alla säten var kvar och en brandsläckare som låg på golvet. Det hjälpte inte ens att jag drog in magen.
Dock var jag tvungen att vända, annars gick det inte att stänga dörren! Efter mycket trixande och fullständigt genomsvett lyckades jag komma på rätt plats. Då gick det inte att spänna fast säkerhetsbältet! Jag fick fälla ryggstödet och nästan ligga platt hela vägen hem.

Då återstod ju det största problemet, hur i hela friden skulle jag komma ut???? Jag kunde absolut inte vända en gång till och åka framlänges var helt uteslutet med den lutningen.
Vi enades om att försöka hitta en väldigt hög trottoarkant. Det finns det ju gott om när man är ute med rullstolen i normala fall, men nu hittade vi inte en enda.
Tillslut hamnade vi vid busskurerna och DÄR hade de byggt upp jättehöga kanter. När den stackars chauffören fällde ut rampen där var det helt plant och hur lätt som helst att köra ut. HURRA!!!!!!!!!!!!!!!
Vi bestämde båda att vi skulle ringa och anmäla denna resa.

Så spännande kan en dag som handikappad vara;)

söndag 8 maj 2011

Förklaring

Mitt förra inlägg skrev jag egentligen på torsdaskvällen men när jag skulle publicera det hände ingenting hur jag än försökte. Min "dataexpert" (Renée) lägger sej så tidigt så dit kunde jag inte ringa. Tillslut hade blodtrycket stigit till oanade höjder, så jag stängde av datorn innan det hände en olycka. Först tänkte jag åka ut och slänga idioten i soporna, men tack och lov lyckades jag behärska mej.
På fredagen kom Renée med sina "magic hands" och då fungerade allt som det skulle till slut. Utan henne skulle jag aldrig klara mej!

Idag skulle vi sitta ute och sticka men det blåste så garnet var på väg till nästa samhälle. Jag bad tjejerna från hemtjänsten gå till affären och köpa oss varsin glass istället. Även dom båda hann med en liten rast. Renée hade med sej både Gibson och Buddha ut och istället för glass började Buddha äta spindelnät! Han är allt lite knäpp den lille Buddha!

fredag 6 maj 2011

Shopping

Idag har jag äntligen tagit mej i kragen och varit och handlat mat. Det är bland det tråkigaste jag vet, men nu var det nästan tomt i kylskåpet så jag var tvungen. Nästan precis innanför dörren stötte jag på ett par från Anneberg. Jag vet inte hur många gånger vi möttes, till slut bara skrattade vi. Under alla år har jag aldrig pratat så mycket med frun och ändå bor mannens bror i detta huset! Det är väl märkligt att det är lättare att prata med folk när man inte är på hemmaplan.

Jag måste tacka för att ni tror på mej när det gäller Ishbel. Tyvärr måste jag erkänna att för närvarande kan jag inte sticka något utan att det blir fel. Jag blir fullständigt rasande på mej själv när jag hela tiden får sticka lika mycket bakåt som framåt.


Jag tänkte sticka handdukar av Safrangarnet jag köpte nyligen, men redan tror jag att det är fel, så imorgon får jag börja om igen:(
Den lila lurviga sjalen stickar jag för tredje gången! Mönstret är faktiskt jättelätt, och ändå blir det fel.
Följande citat tror jag att jag har skrivit en gång tidigare men det stämmer på mej på pricken:

Min hjärna inte bara vandrar iväg - ibland kan den till och med lämna mej totalt!

test

testar bara

söndag 1 maj 2011

Hjälp!

Jag har så länge dreglat över alla Ishbel som så många av er har stickat, den ena finare än den andra. Fast jag vet att jag inte förstår något när jag försöker läsa engelska mönster drabbades jag just av ett totalt hjärnsläpp. Jag gick just in på Ravelry, klickade på "by now" och här sitter jag med mönstret i handen drabbad av både yrsel och dimsyn bara jag sneglar på pappret.

Samma sak händer alltid när någon mystisk liten ruta poppar upp på skärmen. Då släcks ljuset i min hjärna, dörrarna slår igen och alla har gått för dagen. Det bara ekar när jag försöker hitta någon liten cell som kan hjälpa mej.

Hur ska jag lyckas sticka denna läckerbit? Vet någon om mönstret finns på svenska?
Jag har absolut ingen att fråga.

Tips mottages tacksamt!