Idag har Renée och jag haft en helt underbar eftermiddag i skogen. Bara doften gör ju att man blir yr. Tänk vad bra vi har det. Är man handikappad kan man få hjälpmedel helt gratis så att man ändå kan " gå " en runda i skogen.
Vi åkte sakta på en skogsväg med blicken i vägkanten och spanade efter svamp när det helt plötsligt var en hund som skällde till. Jag är väldigt snarrädd, så jag hoppade högt. Det var våra grannar som var ute med sina tre hundar, bl.a. Mastiffen som bet Gibson. Jag är väldigt rädd för den. Det har jag sagt till dom också, så jag har aldrig klappat den bara dom andra två.
Nu sprang alla tre lösa, men ägarna höll ju koll, så vi blev sittande där och pratade en lång stund. Plötsligt kände jag något blött på min hand. Det var Mastiffen som hade kommit bakifrån och stod och slickade på min hand! Där fick jag dagens första andningsuppehåll. Jag rörde mej inte överhuvutaget. Dom lugnade mej med att säga att nu var jag accepterad och vi var vänner så länge han levde. Jag tror att jag håller mej undan iaf.
Vi fortsatte vår "promenad", vi skulle åka upp till kyrkogården och hälsa på pappa. Han ligger i kistlunden. Där var så vackert! Det är en hög sten i röd granit som namnplattorna sitter på och runtomkring är det olika träd, bl.a. körsbärsträd. Det var flera fjärilar som snirklade runt bland blommorna och helt plötsligt kom det en fjäril och satte sej bara någon dm över pappas namn och vecklade ut sina vingar. Då slutade jag andas igen. Varken Renée eller jag vågade röra oss. Vi hade kamera med båda två, men några bilder blev det inte. Hur länge den satt där vet jag inte, men det var en otrolig upplevelse. Precis på fjärilen sken en solstråle genom bladverket på det närmsta trädet. Helt magiskt!
Som tur var hade vi kaffe med så vi åkte till minneslunden och fikade innan det var dax att bege sej hemåt igen. Vi var faktiskt ute över tre timmar.
Tack Renée för en underbar dag och för att du följde med mej till pappa!!!!!
Så mysigt att ni kan göra sånt tillsammans. Men du, jag förstår att du blev rädd och är rädd för den där hunden. Min tanke var direkt, jisses vilken tur ni inte hade Gibson med er.
SvaraRaderaSen det där med fjärillen, det låter faktiskt helt magiskt.
Jag har också tänkt på hur det skulle gått om Gibson hade varit med. Tur att man aldrig får veta!
SvaraRaderaDet var en fantastisk dag! Tänk att du är vän för alltid i mastiffens hjärta! :-)
SvaraRaderaDet är fint att besöka graven och få känna sig nära en stund!
Vilken härlig dag ni har haft och vilken himla tur att det finns hjälpmedel så att ni kan ta en tur ut i skogen det är ju så himla härligt. Sköt om dej Kram
SvaraRaderaKlart jag hänger med! Å andra sidan är det nog jag som DRAR med dig ibland, vare sig du vill eller inte, hihi! Så tack för att du följer med mig istället!
SvaraRaderaVilken härlig dag ni fick. Åh vad magiskt med fjärilen, kanske var det någon som ville hälsa på er och se hur ni har det.
SvaraRaderaDet är väl härligt att kunna minnas den dagen, nu när det regnar och är höstruskigt.
Vilken härlig dag ni haft!
SvaraRaderaFörsta andningsuppehållet var ju mindre trevligt, huu...!
Tur att det andra var av det trevligare slaget!
Kul att du vill vara med och fira/tävla hos mig!
Ha det gott!