fredag 10 september 2010

En förklaring

Först vill jag tacka för era värmande ord! Trots att jag har varit borta så länge är ni kvar?!
Jag kraschade med huvudet före rakt in i den berömda väggen! Trots att jag är förtidspensionär, eller kanske delvis pga att jag faktiskt är defekt. Jag glömde liksom bort mej själv eftersom alla andra behövde mej bättre. Tillslut varken åt eller sov jag och som ett brev på posten pajade magen fullständigt. Jag kunde inte ens va med på pappas begravning vilket gjorde att jag mådde ännu sämre, naturligtvis. Den veckan satt jag så gott som dygnet runt på toa. Hemtjänsten natt tittade in ett par gånger per natt och min ordinarie hemtjänst kom så ofta dom kunde. Detta var den varmaste veckan på hela sommaren, och alla tjatade att jag skulle åka in till lasarettet, men jag vägrade. Till sist fick jag ändå ge mej eftersom jag började bli rejält uttorkad. Huvudsaken var att jag fick bestämma själv!
Hade jag tänkt på att det fanns luftkonditionering hade jag givetvis åkt direkt:). Det var helt underbart att frysa!!!

Jag stannade bara två och en halv dag, och sedan har jag klarat mej ganska bra. Men jag undrar om orken någonsin kommer tillbaka igen? Jag har inte klarat att skriva här. Inte har jag läst era bloggar heller mer än någon enstaka ibland. Så fort jag har tänkt skriva någon kommentar blir det helt tomt i huvudet och det är bara att stänga av igen. Visst är det märkligt att man kan bli så fullständigt tom på energi och ork?
Jag har jobbat i fabrik på ackord med ständig övertid samtidigt som jag var med i tre olika syjuntor, och det var inga problem! Under drygt sju år jobbade jag i bokhandel och pendlade med bil och tåg ca elva mil om dagen och det gick hur bra som helst. Men nu ,när jag inte gör ett skit, då klappar jag ihop!!! Kan det va åldern?

Nåväl, nog om detta. Nu ska jag försöka skriva lite var dag igen, men blir det tyst har jag bara en dålig dag.
I morgon ska jag visa att jag har haft lite roligt iaf.

5 kommentarer:

  1. Vet du, det är inget konstigt alls att det händer. Jag som läste din blogg vet ju en del av vad du gick igenom den här våren, men jag förstår ju att du inte lämnar ut allt så, nej, jag är inte ett dugg förvånad att det händer.
    Känner också det där med att ha haft många bollar i luften och lyckats klara av det galant. Nu blir jag stressad av att ha en tid att passa som ligger utanför mitt normala liv. Rytmen bryts och jag tappar fokus totalt. Kan kanske ha att göra med åldern, men jag är inte säker på det längre. Hur som helst, vi får ta det med ro och göra det bästa av det. Hoppas du får en bra dag i morgon, det ska jag försöka ha.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du fick definitivt för mycket att hantera på en gång i våras. Tråkigt att du inte kunde vara med på begravningen. Hoppas det går lite åt rätt håll nu, även om sorgen och saknaden efter din far förstås kommer finnas med länge än.
    Kram.

    SvaraRadera
  3. Vet precis hur du känner!! Försöker också hitta energin men oftast är man helt orkeslös! Det jobbiga är ju att man bara VILL ha energin tillbaka men det tar nog lite tid...

    SvaraRadera
  4. Välkommen tillbaka, har saknat dig...

    SvaraRadera
  5. Mönstret jag har använt som grund heter Swallowtail (har gjort en egen version av det till den här sjalen) och jag hittade det på Ravelry. :)

    SvaraRadera