Livet är skit!

Ja, ursäkta rubriken men det är precis så jag känner just nu. I mitt förra inlägg skrev jag ju om att jag försöker stötta en anhörig i kris. Det går faktiskt ganska bra, tack och lov,fast nu kommer han två gånger per dag. Det tolkar jag faktiskt som att han blir lugnare bara av att vara i min närhet. Det gör ju att även jag mår lite bättre.

Men i fredags eftermiddag när Renée, hennes ledsagare Marie och jag var på väg hem från garnshoppingen i Jönköping ringer en av mina bröder och meddelar att pappa har blivit akutinlagd på lasarettet! Än vet vi inte vad han har för sjukdom, men i morgon är det ju vardag igen så förhoppningsvis klarnar det lite. Eller egentligen vill jag nog inte veta. Jag har en tendens att alltid tro det värsta. Hoppas jag har fel.

Av allt detta har ju inte mina sömnproblem blivit bättre precis. Förra veckan kom jag inte i säng före tre en enda natt utom igår, då var hon knappt två. Det var inte heller bra att lägga sej så tidigt, för idag har jag varit tröttare än någonsin!
Jag skulle ta mej mitt kvällste för en stund sedan och istället för mjölk hällde jag i blåbärssoppa! Det var INTE gott kan jag säga. Ifs var det lingonte, men det passade verkligen inte ihop med söt blåbärssoppa.

Jag kom inte ihåg att fota i garnaffären, men det gjorde ju Renée. Inte tog jag några kort på garnen jag köpte heller, men det var ju som sagt annat att tänka på. Men jag köpte en hel del Drops Alpaca, Delight, Nepal och ett annat garn som heter Viking Naturgarn i 100% ull. Det kostade bara 19.50/nystan och kommer att bli tovade tossor. Det fanns i lite andra färger än Svarta Fårets Oden som jag brukar köpa.

Jag får fota när jag sorterar nästa gång:) Jag har en idé om var jag ska lägga alla mina garn som inte får rum i mina korgar. Blir det som jag tänkt kommer det en bild så småningom.

Angående rubriken, så har jag lånat den av Julia 5år. Hon bodde här i huset för flera år sedan, och hon var verkligen en underbar tjej (liksom resten av familjen).
Min mammas äldsta syster hade dött och jag satt i dörröppningen och väntade på min bror för skjuts till begravningen, när Julia kom förbi:

J -Vad ska du göra?
A -Jag ska åka på begravning.
J -Vem är det som har dött?
A -Det är min mammas syster.
J -Då va väl hon gammal?
A -Inte egentligen. Hon va "bara" 72. Det är ju inte så gammalt.

Efter att ha tänkt på om det var gammalt eller inte, utbrister hon samtidigt som hon slänger sej i snön:

Livet är skit!!! Det ska jag säga dej, att livet är verkligen skit. Först lever man och se´n dör man, men tjuvarna som sitter i fängelse, DOM har det bra ska du veta!

Detta sagt av en 5-åring?! Det var precis vad jag behövde ha att tänka på på begravningen, för att inte bryta ihop, eftersom jag tyckte väldigt mycket om min moster.
Jag berättade det för hennes pappa, och han bara skakade på huvudet. Han var nog van vid konstiga uttalande och idéer från sina döttrar. T.ex. trodde Julias lillasyster att anledningen till att ha cykelhjälm var att man inte skulle kissa ner sej när man var ute med trehjulingen?!!

Dom barnen har jag saknat:)