tisdag 13 september 2011

Jag var visst inte ensam.....

Det är visst ett allmänt tillstånd att känna sej seg som ett gummiband. Tjejerna i hemtjänsten brukar också sucka, ofta redan när dom kommer första gången. Jag har ju faktiskt en fördel, jag behöver (kan) ju inte jobba utan kan släpa mej runt i pyjamas hela da´n om jag vill.

Det blir inte mycket stickat heller. Jag har stickat två handdukar till.

Den lila är såld tillsammans med den matchande disktrasan. Den blå får jag väl spara till hantverksmässan i juni som Renée har anmält oss till. Hoppas jag får lite mer färdigt. Det ser nog dumt ut att bara lägga upp en handduk på bordet.

5 kommentarer:

  1. Ibland längtar jag efter att få ha sådana dagar, att släpa runt hela dagen i pyjamas alltså, men jag kan förstå att det är jobbigt i längden. Men segdagar har vi nog alla mellan varven skulle jag tro.
    Jag tror nog du får fram massor med grejer till den där marknaden, vänta bara.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker faktiskt att det är underbart att få va hemma, men jag önskar att jag inte var så fruktansvärt slö,lat,seg.....osv,osv

    SvaraRadera
  3. I morgon får du vara på hugget! Då ska du upp till Reneé och hjälpa mej att rensa i klädkammaren ;))

    Marie

    SvaraRadera
  4. Jo, lite mer än en handduk får du nog ha med! :-)
    Men de är fina de där och trevligt med matchande disktrasa!

    SvaraRadera
  5. Superduperfin den lila var!!!!

    SvaraRadera