söndag 9 maj 2010

Ett litet ljus?

Idag skymtade jag ett litet ljus i slutet på den drygt 2 år långa tunneln!!!!:)
Efter vår "terapifrukost",som faktiskt var lite mer hoppfull idag, fick jag sådan energi att jag satte mej och STRÖK! Visserligen bara en bråkdel av allt jag har samlat på mej, men ändå, jag började.

För dom som inte känner mej verkar det kanske inte som något konstigt alls, men innan jag tappade bort mej själv i trötthetsdimman var det fullständigt otänkbart att det skulle ligga ostruken tvätt här. Jag har alltid struket t.o.m. mina putstrasor (mellan hålen;)! Faktiskt var det dom jag började med idag, och vad det var roligt. Jag har mått bra hela da´n faktiskt.
Jag brukar stryka allt utom mina trosor. Det fick jag göra så det räckte när jag pryade hos en ensamstående mamma med sex! små barn. Fastän det var i slutet på 60-talet har jag inte glömt det än. Det var berg att stryka varje dag, men då liksom nu, tyckte jag att det var väldigt vilsamt att stryka. Alla har vi våra egenheter;)

Mina första sockor (som jag måste riva upp igen) får ligga till sej i en av mina garnkorgar. Istället har jag börjat på en sjal. Jag har börjat på den två gånger, för första gången stämde inte maskantalet helt plötsligt efter 15 varv. Jag stickar i Drops Delight och det var inte lätt att riva upp i det garnet. Så jag blev som vanligt, när döda ting jäklas med mej, tvärilsk. Jag klippte av garnet och slängde det i soporna. Genast mådde jag bättre och la upp nya maskor och stickade vidare som om inget hade hänt!
Jag har skrivit det förr, men det tål verkligen att upprepas: Jag är helknäpp!!!!!!!!

Det är denna jag stickar:

5 kommentarer:

  1. Du fick inte med den på bild? Eller har jag blivit blind...?

    SvaraRadera
  2. Det måste vara knäppheten som är din charm då, vilken tur du kommit igång med att sticka för då slipper du lägga kraft på att stryka

    SvaraRadera
  3. Stryka kan vara meditativt men jag behöver väldigt lite innan jag fått nog!

    SvaraRadera
  4. Hihi, du är allt bra rolig, hoppas garnet låg i soporna och skämdes riktigt ordentligt, men ibland är det den enda lösningen faktiskt, bara släng bort. Då känner man sig som att man fick sista ordet.
    Sticka lugnt!!

    SvaraRadera
  5. Du är inte ensam och vara knäpp :)Jag gillar och stryka,det är lugnande på något sätt...inte för att jag behöver mera lung är jag har nu pensionär som jag är,och så gillar jag och tvätta fönster...knasigt eller hur?
    Bra...det där med och klippa av och slänga.Då är det liksom definitivt STOPP istället för och repa upp och sticka om....då liksom ältar man med problem en gång till.Det ska man undvika.
    Ha en bra dag,och Kram på dej.

    SvaraRadera